Vägen från Klockrike en oumbärlig väckarklocka!
|
Ingeman Arbnor |
Det hävdar psykologen Carl Gustav Jung. Och med detta Jung-citat varnar Ingeman Arbnor vårt närings- och arbetsliv i sin nyutkomna bok ”Vägen från Klockrike” (SNS Förlag). Författaren, prisbelönt för att ha skapat landets bästa akademiska entreprenörsutbildning, anser att Sveriges oförmåga till nödvändig förändring bottnar i rädslan för motsättningar. Våra företag och organisationer har svårt att sadla om eftersom våra ledare till varje pris vill undvika motsättningar i alla sammanhang.
Vårt ledarskap strävar mot sina mål genom att ”alla går i samma takt”. Kompromiss är lösningen för alla problem, vilket tyvärr leder till mångfaldens motsats, dvs. ENFALD! Och landet har inte råd med enfald nu när paradigmskiftets kaos pockar på ständiga förändringar. Det är något att tänka på även för personalchefer, som vurmar för harmonisk likgiltighet på arbetsplatser, där avvikande åsikter är bannlysta.
Det är en livsfarlig attityd i dagens och morgondagens komplicerade processer, anser Arbnor. Hans bild av det framtida företagandet är floden med alla dess tillflöden. Där flyter alltid vatten, men det är aldrig samma vatten… Det går som bekant inte att stiga ner i samma flodvatten två gånger. ”Av vårfriska rännilar blir floden till flöden i evigt nya former, som alltid vet hur de ska samla sig i kraftens riktning”, fastlår Arbnor.
Bör tilläggas att floden idag inte flyter stilla utan den hastar vidare som en störtflod; var sjätte dag lanseras en ny innovation inom Telecom och IT. Ingen kan längre jobba för lager och göra investeringsavdrag som på Gunnar Strängs tid. Dagens innovationer är morgondagens antikviteter.
Hur ska man då navigera för att kunna klara av eller rent av tämja de vilda strömmarna?
Utnyttja utvecklingens K-märkta drivkrafter, anser Arbnor.
K som Kultur, Konkurrens, Kaos, Kreativitet, Kunskap och Kompetens. Och fylla dessa välkända begrepp med dynamiskt innehåll.
Kultur är för Arbnor mycket mer än de värden som skapas av konstnärer, poeter, regissörer, kompositörer med flera. I själva verket är all ”input” från naturen, som genomgår människans förvandlingsprocess kultur, men dess form och drivfjäder bör ifrågasättas. För att nu inte tala om kulturens ”output”, som är både upplyftande (symfonier, dikter, teser, innovationer etc.) och nedbrytande (t ex miljöförstöring).
”Det vi är, det blir vi genom våra handlingar och vårt språk. Och det skapar oss till kulturvarelser”, skriver Arbnor. Med viss överdrift kan man påstå att det är ”poeten, artisten som beskriver det omöjliga” för ledare och entreprenörer. En artistisk sats för kunskapssamhället.
Konkurrens gynnar tron på ”det omöjliga”, vilket är ett absolut måste i kunskapandets ekonomi. ”Vi samverkar och konkurrerar på en och samma gång, för att skapa en kvalitativt livsbefrämjande utveckling”, betonar Arbnor. Men i samma andetag framhåller han också att ”intern konkurrens inom ett team är negativ. Det är en destruktiv kraftdränering…”
Människorna i Sverige förväxlar tyvärr destruktiv konkurrens med sunda
motsättningar.
Kaos främjar språnget i utvecklingen. En tes som ordning-och-reda-Sverige har svårt att acceptera. Men Arbnor undrar ändå: ”De intressanta sprången såväl i personligheters utveckling som i affärers, de kanske sker i ett omedvetet gränssnitt mellan ordning och kaos?!” Och just nu befinner sig landet i gränssnittet mellan Industrisamhällets ordning och Upplevelsesamhällets kaos. Paradigmskiftet skapar automatiskt kaos, som i sin tur har framkallat stress och utbrändhet hos ”de svaga”. De som saknar tillit, trygghet, tilltro, trovärdighet och trivsel för att våga flöda in i kaotiska projekt. Glöm inte att 72 procent av den vuxna befolkningen i Sverige aldrig skulle kunna tänka sig att starta något eget, enligt en nyligen publicerad OECD-rapport.
De tre resterande K-n stärker däremot de ovannämnda kvalitéer, som de svaga i Sverige saknar.
Kreativitet står nämligen för nytänkande! Det är en mental, skapande process som leder till idéer, lösningar och produkter som är nya och unika. ”Ofta handlar det om att öppet, nyfiket och intensivt möta det redan kända, för att sedan inordna det i nya flöden, mönster och sammanhang”, skriver Arbnor. De kreativa visar på att det som hittills varit omöjligt kan bli möjligt.
Kunskap bör få en ny dimension. Det innebär inte att förkasta historiska kunskaper, erfarenheter och så kallade faktakunskaper i nuet. ”Det är tvärtom en uppmaning att sätta kunskapen i fantasifull rörelse. Att våga ifrågasätta dess rötter. Att upptäcka det möjliga i det faktiska”, deklarerar Arbnor.
Kompetens måste också få en ny innebörd. Kompetens måste i vissa avseenden ses som en färskvara. Gårdagens civilingenjörer betraktas som senilingenjörer idag – om de inte har förädlat befintlig kompetens på vägen. Albert Einstein demonstrerade kompetensförädlingen på ett utmärkt sätt när han år efter år ställde samma frågor till blivande doktorander i Princeton. Varför, undrade hans sekreterare?
- Därför att svaren är nya varje år, replikerade Albert.
Med andra ord, om Sverige inte tar reda på de nya svaren så gör Kina och Korea det. Ingeman Arbnors bok ”Vägen från Klockrike” är därför en oumbärlig VÄCKARKLOCKA, som larmar över 400 sidor. Läs dem innan klockan klämtar för dig...
Imi Markos
Chefredaktör Kreaprenör®