EQ-profeten
Åsa Lundquist-Coey |
Processkonsulten Åsa Lundquist-Coey, som tillämpar hjärnforskningens landvinningar, vet nämligen att emotion, rörelse och inlärning samlas i hjärnans arkaiska, urgamla strukturer. I cerebellum - lillhjärnan. Och inte i den nya hjärndelen, neocortex, som har begåvat oss med språk, logik och symboliskt tänkande. Hon, som i många år har ägnat sig åt arbetslivspedagogiken, vet också att det finns en stor klyfta mellan ”Den gamla känslohjärnan” och ”Den nya tänkande huvan”.
- Denna klyfta är mycket svår att överbrygga, förklarar Åsa. Mycket beroende av vår övertro på förnuftet. Vi är övertygade om att vi fattar våra beslut med förnuftet. Men 100% av besluten är ytterst fattade med ”känslohjärnan”, hävdar dagens hjärnforskare. Problem och konflikter, som sedan uppstår försöker vi lösa med våra förståndsgåvor... En hopplös uppgift!
Naturligtvis lyckas vi varken integrera eller koordinera känsla och förnuft. Särskilt nu i dagens kunskapsexplosion. Vi håller på att skapa permanenta tillstånd av emotionella knutar och låsningar.
EQ mot IQ
Den gamla och nya hjärnan, känsla och intellekt, tro och vetande ligger helt enkelt i luven på varandra. Och inför paradigmskiftets andra runda fortsätter EQ (Emotional Intelligence Quota) och IQ (Intelligence Quota) att köra sina egna race. På skilda motorvägar.
-Vi är nämligen fortfarande neandertalare datoriseringen till trots, menar Åsa.
Förnuftet rusar med rekordfart in i Kunskaps- och Upplevelsesamhället, men känslorna (i varje fall hos de flesta) vägrar att följa med... Och det kan få ödesdigra följder. EQ kan stjälpa hela det storslagna projektet och avgå med segern.
Det har sina känslomässiga orsaker att vi återger individers och organisationers hälsotillstånd i sporttermer. Efter att ha rådfrågat Åsa Lundqvist-Coey vet vi att golf är en av de metoder, som kan upprätta ett efterlängtat jämviktsläge mellan EQ och IQ...
Åsa:
- Att kombinera sammanträde och projektarbete med sport - överhuvudtaget med avbrott av fysisk rörelse eller kroppskontakt – är ett idealiskt recept om vi vill lösa upp emotionella knutar. Att försöka lösa ett problem sittande runt ett sammanträdesbord är däremot fel metod. Konflikter, motsättningar och trossatser är inga intellektuella frågor. De är känloblockeringar. Och dessa kan inte rubbas med prat, prat, prat, prat och prat i det oändliga. Emotionella knutar kan inte lösas upp med intellektuella fingrar.
- Emotion bryts med motion! Sitt inte utan gå - medan ni sammanträder!!
Fysisk rörelse bryter alltid det låsta känslotillståndet. Liksom fysisk beröring - om det sker på ett icke hotande sätt. En klapp på axeln och kittling lockar till leende respektive skratt. Även ”korsgympa”, det vill säga korsvisa rörelser stimulerar hjärnan till bättre jämvikt.
Prova rörelsen, som förekommer i vissa folkdanser! Slå till vänsterfotens sula med högerhanden och sedan högersulan med vänsterhanden!! Det ger omedelbart resultat i hjärnan. Glöm inte att rörelse, emotion och inlärning bor tillsammans. I samma del av hjärnan.
Ansvarslöst
|
Människor, som inte vill minska den andres lidande, kan inte ta till sig Åsas resonemang. Det är nämligen uteslutande baserat på medkänsla och vist handlande.
Hon vill med sina ”rörelserecept” skapa tillstånd, som accepterar det ömsesidiga beroendet i alla sammanhang. Hon vill också få oss att inse nödvändigheten av ett livslångt lärande. Hon vet att när man bryter känslomässiga blockeringar underlättas också inlärningen. Då väcks kanske vår slumrande initiativkraft till entreprenörskap, positiv risktagning och äventyr. Då tänds även kreativitetens låga hos många. Då stimuleras det nya tänkandet hos alla. Med extra tonvikt på ”det goda tänkandet”, som försätter oss i positiva tillstånd. Som inte bara tar hänsyn till oss, världens välmående och privilegierade tredjedel.
Egentligen är det ingen tillfällighet att det är just Åsa Lundquist-Coey som missionerar för RÖRELSENS välgörande effekt. Skeppshandeln, som Åsas pappa drev i 50-talets Luleå var den rätta uppväxtmiljön för drömmar om äventyr.
Äventyret
- Det enklaste sättet att bryta det känslomässiga dödläget i min barndoms norrländska vintermörker var flykten med någon båt. I fantasin eller på riktigt, säger Åsa, född 1953. Eller att dagdrömma genom böcker. Biblioteket blev mycket tidigt hennes första tillflyktsort.
Hemmet bidrog med att ge henne äventyrslust, reslust och kunskap om entreprenörskap. Som skeppshandlare försåg hennes pappa stora båtar med proviant, material och andra förnödenheter.
Åsa:
- Hela min barndom präglades av umgänge med sjöfolk. Klart att det sättet att leva och arbeta verkade lockande. Jag är född äventyrare och det var den ådran i mig som gjorde att jag redan som 16-åring förskte mönstra på en båt, men min pappa hindrade mig... Som gammal sjöman kände han till sjömanslivets skuggsidor. Det var inte lämpligt för en ung tjej, tyckte han.
Åse Lundqvist trodde och misstrodde sin far. Varpå hon beslutade sig uppleva det kommande U-samhället i förskott.
Första anhalten söderut blev Örebro, där hon under ett antal år skaffade sig livserfarenheter på det praktiska planet. Hon provade på det ena jobbet efter det andra. Med ett år på varje arbetsplats hann hon gå igenom en massa yrken inom såväl vård- som servicesektorn.
Ständiga förändringar, olika städer och ett stort antal arbetsplatser, väckte på allvar hennes slumrande äventyrslust. Redan då verkade hon intuitivt förstå vikten av RÖRELSE eller FÄRD, som är en förutsättning för förändring. Men hon förstod också att den låga lönen på tvätteriet, där hon för tillfället arbetade, inte skulle räcka till mer än ett par resor hem till det norrländska mörkret igen. Därför bestämde hon sig för att plugga vidare i Stockholm och därmed ordna en mer givande ekonomisk plattform för framtiden.
- Egentligen var det psykologi som intresserade mig mest. Men jag rådfrågade en yrkesvägledare som uppmuntrade mig att läsa juridik. Och utan att riktigt reflektera över det lydde jag henne. På grund av någon slags medfödd envishet fullföljde jag hela utbildningen, trots att jag som person inte alls passade in bland alla pärlhalsband och veckade kjolar, säger hon.
Columbus
Men när Åsa tänker efter, medger hon att hon i flera situationer faktiskt haft nytta av sin juridiska titel. Näringslivet reagerar mer positivt på jur. kand. än på psykolog eller processkonsult.
Ett års juridikpraktik - i direkt anslutning till utbildningen – räckte dock innan äventyrslustan definitivt tog över. En Spanienresa med en kompis, som skulle vara i två månader blev till två år och fortsättningen låter som en roman med titeln ”´Kvinnlig Columbus”.
Åsa:
- I Spanien träffade jag ett gäng tyskar som bar på samma längtan som jag. De hade en motorseglare och sökte en kock till den långa resan till Sydamerika över Atlanten. Vi kom att vara ute till havs i över två månader. Nästan som grabbarna på Kon-tiki.
- Resan började med en avstickare till Kap Verdeöarna utanför Afrika. Vi förstod att vi behövde skaffa oss exta livsmedelsförråd för att klara alla eventualiteter till sjöss. Därför köpte vi grisen August, vår nödproviant som kom att bli min följeslagare på båten. Han blev snabbt sjövan och varje morgon utkämpade vi en gemensam jättekamp om de flygfiskar, som hade hoppat in på däck under natten. Om jag inte höll mig framme i tid försvann vår planerade frukost i ett nafs.
Fighten med August, var precis den ”gymnastik” som Åsa behövde mot båtlivets instängdhet och dess eventuella negativa emotionella reaktioner.
Reggee-takter
Gänget nådde till sist den brasilianska hamnstaden Fortaleza, där de blev kvar en längre tid och insöp den multikulturella atmosfären. Den braslianska musiken, de heta rytmerna och danserna eliminerade varje känslomässig blockering.
Vidare norrut. Så småningom siktade Åsa & Co den karibiska ö-världen, men för att bli insläppta dit och på Jamaica, var de - enligt de lokala hälsobestämmelserna - tvungna att göra sig av med grisen. Och eftersom August i slutändan var tänkt som mat var det kockens jobb att ta död på grisen... Ingen lätt uppgift för en djurälskare.
Jamaicas puls och de befriande reggae-takterna lyckades så småningom dämpa Åsas engagemang för August. Hon blev fångad av den färgstarka ön.
Och när de tyska vännerna seglade vidare stannade hon kvar.
Jamaica-jobb
På Jamaica fick Åsa äntligen användning för sin juristutbildning. Ja, hon fick vara med att bygga upp och att omorganisera öns rättsväsende.
Hon upptäckte att hon kunde försörja sig i en främmande värld. Hon kunde kommunicera och samarbeta med människor, som tänkte annorlunda.
Hennes verkliga intresseområden som psykologi och pedagogik aktualiserades på allvar där. Innebörden av livslångt lärande, som hon idag förordar så starkt när hon är ute och föreläser för näringslivet, förstod hon egentligen redan långt ute till havs, kämpande med naturens krafter och besättningens inbördes relationer. På Jamaica mobiliserade hon all sin energi för att kartlägga sig själv, för vem annars skulle ha möjligheten att förstå just henne?
- Varje hjärna och fingeravtryck är unika. Det finns bara en uppsättning av just dig i hela universum, säger hon med eftertryck och hänvisar samtidigt till sin andra bok "Arbetsvishet - man lär så länge man lever!", där hon anknyter till att vara just äventyrare:
"Sann framgång börjar i det ögonblicket vi förstår att livet handlar om att alltid växa, skaffa kunskaper, skicklighet, insikt och visdom för att kunna leva ett "rikt" liv. Livet är menat att vara en ständigt pågående utbildning, en skola. När vi förstått det till fullo så är vi inte längre överlevande utan äventyrare. Då först blir livet en upptäcktsfärd, en utforskningsresa av vår potential. Livsglädjen blir frukten av vår villighet att ta risker, vår öppenhet för förändringar och vår förmåga att skapa vad vi vill ha i våra liv."
Så efter två år på Jamaica tyckte Åsa att ”världsomseglingens” erfarenheter borde utnyttjas i det svenska arbetslivet. Hon skippade tanken på en längre vistelse med studier i USA och åkte i stället hem och började läsa arbetslivspedagogik. Hon tänkte närma sig även Sverige på ett nytt och lärande sätt.
Till Nya Zeeland
Men med äventyr och spännande möten i bakhuvudet kunde hon inte undvika sitt öde. Hon tittade djupt in i nordirländaren Ken Coeys ögon och det blev giftermål 1985 samt flyttning. Inte till Belfast, där maken var född utan till Nya Zeeland, där han fick en toppbefattning på ett samarbetsföretag till SLT.
- Själv blev jag konsult i arbetslivspedagogik där, men jag var tvungen att mentalt åka tio år tillbaka i tiden, påpekar Åsa. Förändringstakten går nämligen inte så fort ”down under”, men nu börjar de kommma ifatt rejält och ligger i vissa fall lågnt före oss.
Ytterligare en erfarenhet, som gav Åsa många tankeställare. Liksom det givande äktenskapet, där det nordiska lugnet försöker anpassa sig till det irländska temparemantet. Och tvärtom!
-Ingen lätt sak, men fullt möjlig tack vare vår ömsesidiga vetskap om att dynamiken är en förutsättning för att vi ska kunna gå vidare och utvecklas i vår inbördes relation. Ken är för övrigt den enda man som kunnat ge mig tillräcklig "matchning", menar hon.
Efter tre år Auckland, där tvillingarna John och Carl föddes, tyckte Åsa & Ken att det var dags att röra på sig igen. Naturupplevelser i all ära, Men för den som levt mitt i stormens öga med de karibiska rytmerna och
gillar ett pulserande storstads- och kulturliv blev Nya Zealand till slut lite väl
"slow-motion". Så när Ken fick nya jobberbjudanden från England tvekade de inte många minuter. London passade dem som hand i handske och i Windsor, fyra mil utanför huvudstaden blev familjen kvar i tre år.
Men de flesta vägar bär dock hem till slut. Grubblerierna kring sönernas
skolgång gjorde att de inför barnens skolstart bosatte sig i Danderyd norr
om Stockholm. På så sätt har cirkeln blivit sluten - trots att Åsa under en längre tid kom att veckopendla till London för arbetets skull.
- Dessutom blir det många avstickare till USA under somrarna. Det är på kurser och seminarier med inriktning på hjärnforskning som jag hämtar kunskap och inspiration för att hela tiden växa vidare, säger Åsa.
Katastrofalt
Hennes vistelser i olika kulturer, dofter och smaker håller sannerligen på att färga av sig och ge krydda åt det svenska näringslivet, där konfliktlösning på sammmanträdesplanet har blivit den enda erkända melodin. Det är den långa lärande processen som har gjort henne till just processkonsult med det svåra uppdraget att samordna våra känslor och tankar.
Åsas arbetsvishet följer naturligtvis inte den naiva tron, som bara Belyser känslan i ädelt skimmer. Hon vet att känslan har tre dimensioner av "överhettade drifter".
Hunger, sexualitet, nyfikenhet, sällskaplighet, att skydda avkomman etcetera är drifter, som hör till den första dimensionen. Till den andra och tredje räknas lust och olust respektive de självöverskridande (empati, kärlek) och självhävdande tendenserna i varje emotion. Inte minst den sistnämnda, som uppträder i olika skepnader (avundsjuka, svartsjuka, ängslan, rädsla, fruktan, hat, hämndlystnad, vrede och så vidare) kan skapa katastrofala emotionella låsningar. Både i det personliga livet och i grupprelationer.
Genom den protestantiske maken Ken Coey från Belfast vet hon alltför väl vad fruktan och hat med religiösa förtecken kan åstadkomma.
Åsa efterlyser inte bara mer kunskap utan också mer vishet på den lärande
vägen mot det nya samället. Utan vishet kan vi inte para framgångar och misstag med rätta reflektioner och slutsatser. Det krävs till exempel mycket
vishet för att kunna hantera både emotionens och intelligensens olika dimensioner.
Åtta intelligenser
Hon presenterar på sina seminarier även intelligensens åtta dimensioner och påvisar dess förtjänster och nackdelar. Om vi kan bemästra dem blir det lättare att möta framtidens utmaningar.
De åtta intelligenserna är: språklig-lingvistisk, logisk-matematisk, musikalisk, social, självkännedom, taktil-kinetisk, naturalistisk och visuell-spatial. Ofta dominerar några av dessa områden ens intelligens och det är inte ovanligt att ett äkta par som kompletterar varandra bra, gör det just för att den ena har vad den andra saknar och vice versa.
Åsa:
- Med denna kunskap kan man också lära sig sina barns starkaste "intelligenssidor". På så sätt kan man tidigt gå in för de mest passande
inlärningsmetoderna så att varje barn ska komma till sin fulla rätt.
Tyvärr har skolan än så länge inte tillräckliga kunskaper eller nödvändiga resurser för detta.
- Ett barn som har svårt för det språkliga kanske istället har en väl utvecklad taktil-kinetisk och musikalisk intelligens. Då bör lärarna genom rörelselekar i kombination med musik forma bokstäver med kroppen för att lära in det språkliga.
Inlärningens intima samband med rörelse är något som sakta börjar uppmärksammas i skolorna. Efter bittra erfarenheter med halverade gymnastiklektioner har man äntligen börjat förstå ett och annat.
Särskilt påtagligt har det blivit med "stökiga" pojkar som finns i nästan varje klass. De har nämligen blivit fler och värre av mer teori och stillasittande undervisning.
Åsa talar också varmt om värdet av att förstå människors olika Arbetsstilar som hon hävdar är genetiskt betingade. Antingen är man holistisk-global,
analytisk eller en mix av båda. Att känna till hur man är lagd kan på ett dramatiskt sätt påverka ens arbetsinsats eller studier.
Som holistisk-global jobbar man bäst med med dämpad belysning. Än bättre presterar hon sittande vid köksbordet eller i ett kontorslandskap med liv och rörelse omkring sig. Det är inte heller ovanligt att den holistisk-globala ( 50% av oss), lika gärna ligger i sängen och pluggar.
Den analytiska personen däremot (28%), jobbar helst ensam vid traditionella kontorsmöbler. Det måste vara tyst omkring henne, gärna mycket ljus och stängd dörr.
Avlivar myten
Till sist avlivar Åsa myten om den äldre generationen, plus 50, som Anses vara mindre produktiv - eftersom hjärncellerna dör med åldern och därmed
också kreativiteten.
Hjärnforskningens senaste rön visar att det är en seglivad lögn. Det är inte
antalet hjärnceller utan antalet synapser (= kopplingar) mellan hjärncellerna som avgör kreativitetens grad. Och de åldringar, som har ägnat sig åt livslångt lärande har flest kopplingar. Alltså, de kan kombinera ytterst konstruktivt. De flesta Nobelpristagare gör sina avgörande
insatser efter 50. Och ännu senare.
Åsa hänvisar till ”Ageless Body, Timeless Mind” av Deepak Chopra:
- Faktum är att du inte är äldre än den information som virvlar genom dig. Därför är mitt råd: Pensionera inte de grå pantrar som är fulladdade med användbar information. Gå in för blandning av 3G i stället.
Tillsammans kan tre generationer, unga lejon, medelålders tigrar och grå pantrar åstadkomma underverk. Dags att ta den engelske författaren T. S
Eliots ord på allvar:
”Where is the wisdom we lost in knowledge? Where is the knowledge we lost in information!?”
Ge oss nu dina synpunkter på detta porträtt av den svenska EQ-profeten.
Gabriella M Tolsén
Redaktör/research i kunskapsnätverket Kreaprenör®