Kommunicera mera - med flera
Inför det första "fria" kyrkovalet sedan Gustav Vasas tid i september 2001, när svenska kyrkan åter har givits en friare ställning gentemot samhället, har kyrkan bekostat en kampanj för att bli känd. Kampanjen utnyttjar några kända varumärken. Kanske ska vi som tittar tänka; "Jomenvisst, jag ska sluta röka och börja gå i kyrkan istället".
Svenska kyrkan besitter några av världens mest kända varumärken. Varför inte använda dem; korset, Jesus etc. Kyrkans problem är inte att "folk inte känner till henne". Problemet är att hon alltför sällan "hör av sig", att hon inte för en dialog med sina medlemmar.
Svenska kyrkan presenterade förra året en viktig utredning "Kommunicera mera med flera". Vi delar utredningens uppfattning att kyrkan borde återta en ledande roll i samhället, men vi tycker inte att utredningens förslag är tillräckligt radikala. Förslagen liknar mest traditionell reklam och PR (=public relation). Församlingarna borde få handgriplig hjälp med att föra en aktiv dialog med sina medlemmar för att få flera engagerade och delaktiga. Det räcker inte med "högt i tak" och "öppna dörrar". Det saken gäller är att få in fler genom dörrarna. Och inte får kyrkans tidning fler läsare genom att öka sidantalet.
Saknar sjukdomsinsikt
Utredningen borde ha beskrivit dagens "hotbild". Inte minst på de områden utredningen gäller - existentiella frågor och information - är vår del av världen mitt inne i en kraftig förändring. Bara under de sista åren på 1990-talet, under tiden utredningen pågick, förändrades förutsättningarna dramatiskt. Och denna utveckling fortsätter med oförminskad kraft.
"Marknaden för värdegrundsfrågor" växer - för att använda ett ännu förhärskande kommersiellt språkbruk. Är det så borde kyrkan oroa sig mera för att antalet barn och ungdomar som döps och konfirmerar sig minskar. Situationen är den att kyrkan kommer att förlora medlemmar i en växande marknad. I utredningen nämns inget om att den personliga osäkerheten i samhället ökar, vilket manifesteras av ökad stress och utbrändhet och försäljningen av allehanda kultsymboler och mer eller mindre seriösa livsstilskoncept.
När kyrkoledningen säger att kyrkan är ”distribuerad” saknar detta många gånger förankring bland medlemmarna. Lika ofta klagas det på en alltför hierarkisk kyrka.
Vad jag saknar i utredningen är en rejäl uppmaning till kyrkostyrelsen att uppväcka "sjukdomsinsikt" i den egna organisationen. I gamla strukturer hamnar lätt makten i centrum, särskilt den informella. Att tänka nytt upplevs som ett hot av dem som kämpat sig upp i maktens korridorer. Risken är överhängande att många känner sin position hotad. En sådan struktur sluter sig och förlorar sin förmåga till dialog.
Kyrkan får inte förvandlas till en intern angelägenhet. S k vanligt folk måste hela tiden påminnas om att de är medlemmar och arvtagare till något som byggts av tidigare generationer. Vägen till kyrkan måste ständigt lysas upp för att inte bli bortglömd. I förändringstider behövs vägröjare, inte förvaltare.
Vad jag saknar är en klart uttalad viljeinriktning, anpassad för vår tids självständiga människor, som ifrågasätter och ständigt kräver nya och tydliga stimuli för att reagera.
Jag saknar den självkritiska analysen varför kyrkan inte spelar en viktigare roll i dagens samhälle. Det finns oändliga möjligheter för kyrkan, tillsammans med skolan och idrottsrörelsen, att ta betydligt större ansvar för att få till stånd en äkta dialog om värdegrundsfrågor.
Min avsikt är att få igång en dialog i kyrkan om hur den på olika nivåer borde lägga grunden för en effektiv medlemskommunikation. Kyrkan måste bli mer engagerande, mer passionerad och betydligt mera äventyrlig för att uppfattas som en meningsfull partner, framförallt bland de yngre generationerna, där andelen döpta och konfirmerade stadigt minskar.
L.O. Landin
Processledare i kunskapsnätverket Kreaprenör®