Ljuger svenskarna om sig själva?
Sverige förvånar den sekulariserade västvärlden!
Så kan man i en enda sats sammanfatta teologen Antoon Geels´ föredrag ”Glokal spiritualitet” vid konferensen "Hel människa, Hel jord", som Föreningen Brobygge & Dialog arrangerade i september 2008.
Professorn i religionshistoria med religionspsykologi vid Lunds universitet avslöjade nämligen att mer än en tredjedel (!) av Sveriges befolkning är engagerade i den nya spiritualiteten, som för närvarande sveper över världen.
Mer spirituella än Europas katoliker
Ja, seriösa undersökningar visar att Sverige har fler ”sökare” än länder som Portugal, Spanien och Italien, som normalt har ansetts vara mera "religiösa". Och många undrar naturligtvis:
– Dementeras därmed den traditionella Sverige-bilden som ”världens mest sekulariserade land”?
– Inte riktigt, lyder Geels´ nyanserande analys. Han publicerade redan 1980 boken ”Förvandlande ögonblick”, som med intervjuer redovisade ”vanliga” människors andliga visioner. Redan då och än mer nu i 2000-talets postmodernistiska tidevarv har det visat sig att den nya spiritualiteten har en motsägelsefull karaktär.
– Jag är spirituell, men inte religiös. Säger de som har associerat sig till den nya trenden, enligt Geels.
De gör skillnad mellan spiritualitet och religion. De vill inte vill tillhöra något religiös samfund eller en sekt. De vill inte ens byta ordet ”spirituell” mot ”religiös”. I Sverige har ordet ”spirituell” – i motsats till de anglosaxiska länderna – en delvis vilseledande betydelse. Med en ”spirituell” människa brukar man i Sverige i allmänhet mena en originell och humoristisk person, inte en person med djupt inre engagemang. Om man översätter "spirituell" till "andlig" och sätter det i förhållande till "religiös" får vi samma förhållande, som Antoon Geels redogör för.
Den nya spiritualiteten är gränslös och vill vara öppen. Den söker efter en större helhet. Det är ett slags panentheism, som enligt många har framtiden för sig.
De menar att panentheism har fått ett uppsving under de senaste decennierna, bland annat i dialogen vetenskap-teologi, därför att panentheism passar bättre med vår moderna uppfattning om världen än ”klassisk teistisk” teologi. Vi vet att världen utvecklas, att den är en ”evolving system of systems”, där naturliga system präglas av självorganisering.
Detta har lett till ett nyvaknat intresse för Guds kreativa agerade i, med och under dessa processer. Det är ständig förändring som forskare ser, när de studerar jorden. Av det förstår vi att vi inte längre kan tänka på ”skapelse” som något som hände i det förflutna.
I nyare teologi tänker man sig att det bara finns två slags verkligheter; Gud (the ultimate ontology of God) och skapelsen. Detta tänkande leder till en ny intimitet mellan skaparguden och de kreativa processerna i universum.
Madonna söker sig till kabbala
Med denna bakgrundsbeskrivning är det lätt att förstå att många postmoderna "trendsetters" dras till mystiska förklaringar. Tänk på the Beatles, som redan på 1960-talet besökte den indiska gurun Maharishis hinduistiska kloster och lärde sig TM (Transcendental Meditation). Eller se på dagens megastjärna Madonna, uppfostrad i en kristen familj, som numera bejakar de judiska kabbalisternas mystiska teser och studerar kabbalans skrifter.
Ja, mystikerna har genom historien visat sig kunna fånga verkligeheten bättre än de religionstillhöriga, menade Geels. Etablerade kyrkor har en tendens att i olika grad fastna i specifika mönster (paradigm), i stela dogmer, som inte tilltalar dagens kritiska generation.
Egentligen har vi alltid varit mer fascinerade av mystiska helgon än om vardagens präster, till exempel Svenska Kyrkans ”pastor Jansson”.
Det är ingen tillfällighet att professor Geels vurmar för den nya spiritualismen, panetheismen och den religiösa mystiken. Han kommer ju ursprungligen från Holland, västvärldens mest öppna och toleranta samhälle mot olika religioner och minoriteter av olika slag. Följaktligen är han övertygad om att mystiker har det lättare för gränslösa dialoger än klassiska politiska och kyrkliga ledare.
Mystikernas fred i Sevilla,,,?
I sitt föredrag berättade professor Geels om sin stora dröm, att arrangera ett dialogmöte i Sevilla i Andalusien, med olika mystiker och bland dem muslimska suffiter och judiska kabbalister. De skulle komma väl överens med varandra. Precis som de gjorde under medeltiden.
Antoon Geels glömde dock berätta att medeltidens mystiska fredsdialog till sist blev torpederad av en viss Tomás de Torquemada, mera känd som den katolska kyrkans hänsynslösa storinkivistor. Han förföljde och torterade både muslimer och judar, som inte ville konvertera till den kristna tron.
I dag finns det tyvärr flera torquemador än fredliga mystiker i världen och de skulle förmodligen krossa Antoon Geels vackra dröm.
Imi Markos
Huvudredaktör Kreaprenör
på uppdrag av Föreningen Brobygge & Dialog