Goethes färglära
- Gult står för rörligt tänkande medan orange för livligt tänkande. Rött demonstrerar däremot upprört handlande, grönt markerar känslosamt drömmande, blått är lika med allvarligt betraktande och violett längtansfullt skådande.
Det hävdar författaren och poeten Johann Wolfgang von Goethe i sin skrift Till Färgläran, som utkom år 1810. Den var resultatet av 20 års studier och experiment. Denne mångsidige herre, som förresten visar sig vara en riktig LeoNardist, ansåg att färgläran var ett av hans viktigaste verk. Hans avsikt var att lägga grunden till en särskild vetenskap om färgupplevelsen.
Och Goethes färgpsykologi vägleder även mig när jag målar porträtt. Tänk bara på den röda färgen som skapar feststämning. Det är därför man rullar ut den röda mattan när kungar och celebriteter kommer på besök. Därför är teaterns ridå röd och därför är teaterfåtöljerna röda. Publiken ska vaggas in i feststämning med den röda färgen. Det är inte för tjurens skull som toreadorens capas är röd - tjuren är nämligen färgblind. Det röda skynket ska i stället tända åskådarna. Tjuren reagerar endast på skakningen av capas.
Varma och kalla
Tre färger är aktiva enligt Goethe, nämligen rött, gult och orange. Regnbågens tre övriga färger (grönt, blått och violett) är mera passiva och i temperament kyligt avvaktande. Varma respektive kalla färggrupper.
Men även färgernas olika kulörthet och deras olika vithet eller svarthetsgrad får symboliska egenskaper i människans upplevelsevärld. Vi talar ju om färg som blek, bländande, dyster, glänsande, matt, ren, mild, smutsig, djup, hög, fadd, lysande och så vidare, påstår Goethe.
Inte nog med det. Den kristna medeltiden använde den gula färgen i nedvärderande syfte medan samma färg i Indien betraktas som helig och i Kina står för makt - än i dag. Och vitt representerar sorgen i Kina. Hos oss markerar det vita renheten och oskulden!
Alla dessa färguppfattningar förefaller kanske diffusa, men likväl verkliga och vi måste ta hänsyn till dem i vår kommunikation.
Mer konkret blir färgupplevelsen på det psykofysiska planet, det vill säga när vi exponerar en färg med alltför stark kulörthet under en lång tid. Observera att vårt synsinne tröttas och vår förmåga att klart definiera en färg försämras efter tjugo minuters tittande. Vår iakttagelseförmåga minskar och olycksriskerna ökar. Alltså, ju längre exponeringstid desto lägre bör kulörtheten vara.
Borta och nära
Vi ska också iaktta olika färgers effekter beroende på placering i miljö och rum. Färger som vi upplever som långt borta är de blå och blåtonerna. De röda färgerna verkar däremot nära. När vi arbetar med produkter i ett rum så måste vi uppmärksamma färgernas effekt på människorna när de står i rummet - om de upplever färgerna som stabila eller instabila. Flera forskare har varit sysselsatta dessa frågor under årens lopp, bland annat tysken Frieling och svensken Perry Marthins.
Deras testresultat kan redovisas så här:
| Färg* | i tak | på vägg | på golv |
| Gult (mättad) | blickfång | intresseväckande | upplyftande-instabilt |
| Orange (mättad) | instängt | värmande | upphetsande |
| Brunt (mättad) | tungt | tryckande | stabilt |
| Rött (mättad) | tungt | aggressivt | medvetenhet |
| Violett (mättad) | osäkerhet | magiskt | ovisshet |
| Blått (ljust, omättad) | upplyftande | kallt, avlägsnande | instabilt, svävande |
| Blått (mörkt, omättad) | tryckande | förnämt | fördjupande, stabilt |
| Grönt (mättad) | instängt | rogivande | avspänt |
| Vitt | fritt, luftigt | hygieniskt | ostadigt |
| Grått (medium) | beskuggande | isolerat, cellkänsla | neutralt, ej intresseväckande |
| Svart | tryckande | djup, obestämt | stabilt, ej intresseväckande |
| * Generella begrepp | Copyright: Frieling - Marthins | ||
Vi kan naturligtvis ifrågasätta testresultat, som i likhet med alla andra tester har sina statistiska felmarginaler. Men vi har inte råd att avstå ifrån dem i vår kommunikation och i våra marknadsföringsaktiviteter.
Tänk efter, hela samhället lever efter färgsymboler. Vi varnar, hjälper, upplyser och skyddar med färg där personskador kan uppstå. I trafiken står rött för stopp och grönt för gå eller kör. Profana och religiösa symbolfärger dominerar överallt i världen. Tro, hopp och kärlek brukar symboliseras med blått, grönt och rött. Den heligaste av alla färger i islam är den gröna. I kristendom står rött både för blodet och kärleken - båda är symbolen för Jesus. Ju mer vi vet om sådana färgtolkningar desto bättre.
Kors och halvmåne
Det röda korset och den röda halvmånen, Röda Korsets två välkända symboler, accepteras inte i länder där kristna respektive muslimer inte är i majoritet... |
Det är meningen att i den röda rombiska ramen ska dessa "udda" länder kunna sätta sina nationella symboler. Ännu en bekräftelse på att varumärken inte längre kan "pushas fram" och tvingas på kultursfärer - som vissa västerländska storföretag inbillar sig i sin så kallade varumärkesvård.
Glöm inte att det är ögonen som är vår främsta rådgivare. Seendet utgör 80 procent av människans alla sinnesintryck. Och med tanke på det borde färgpsykologins principer ingå i kommunikationens och marknadsföringens grundkurser.
Staffan Tolsén
Konstnär och kreaprenör