Svenska Film Institutet utmanar Sony med e-bio
Åse Kleveland, här avporträtterad av LeoNardo-konstnären Staffan Tolsén. |
– Idag drunknar vi i kommunikationstekniken samtidigt som ensamhet håller på att bli en folksjukdom. Jag är övertygad om att e-bion kan återupprätta den "gemensamma mötesplatsen". Folkets hus eller lokalbiograferna försvann i och med att televisionen tog över, ”försoffade” och isolerade oss till det egna hemmet. Dessa mötesplatser kan nu återuppstå i form av e-bios, som ger de kollektiva mötena en ny innebörd, menar Åse Kleveland.
Siktet inställt på kvalitet
Det unika med den svenska e-biogruppen är att den har ett starkt inslag från forsknings- och högskolevärlden, vilket redan från början gjort att processen har fått kulturpolitiska målsättningar, bl a spridning av "kvalitetsfilm" till landsorten med hjälp av digital teknik. Andra arbetsgrupper för e-bio i Europa är mycket mer inriktade på enbart tekniken och på industripolitik och domineras därför av teknikföretag som tillverkar e-bioprojektorer och servrar.
Hur ska övergången till e-bio gå till? Speciellt som det idag är ett ofrånkomligt faktum, att den riktigt stora filmpubliken inte sitter i biosalongerna utan hemma i "TV-sofforna". Videokassetter och DVDs, betalkanaler, "video-on demand", "pay-per-view" och andra typer av interaktiva tjänster har skapat nya möjligheter att tjäna pengar på audiovisuella produkter i hemmet. Och den japanska jätten Sony är på god väg att bli nummer ett i "Home Entertainment", som vi tidigare har berättat om i LeoNardo.
Hur ska den nya e-bion kunna konkurrera med hemmets växande ”ego”-underhållning? Och vad har e-bion att komma med som inte redan finns?
Inriktning på specialintressen
Det ryms så mycket mer än enbart biografverksamhet i den nya e-bion. De riktigt stora fördelarna ligger i möjligheten att skapa ett interaktivt centrum med konferenser, konserter, teater, föreläsningar etc via bredband och satellit.
Åse Kleveland |
Biograferna kommer visserligen precis som idag att få vänta på sin tur för att få tillgång till en kopia. Men på betydligt kortare tid än förut. Och idag är det heller inte tillräckligt att anordna ett lokalt evenemang som försöker vända sig till alla.
– Dagens människor satsar all sin lediga tid på sina specialintressen, som de gärna vill uppleva med likasinnade. Genom e-bios kan de göra det. Ortens handbollsfans kan se finalen tillsammans, pedagoger kan fördjupa sig i en viss föreläsningsserie, naturfilmsentusiaster i ett län kan visa egna filmer för varandra etc. På så sätt tematiserar vi lokalsamhället och utvecklar relationsgemenskaper byggda på specialintressen som blir allt viktigare. Därför måste den här sortens pilotprojekt få samma stöd som de rent tekniska experimenten, säger Åse Kleveland.
Sverige ligger långt fram
I juni 2001 i Stockholm, när Sverige var ordförandeland i EU, var SFI värd för en europeisk konferens om e-bions framtida utveckling. Det om något visar att Sverige ligger i fronten med den digitala utvecklingen på filmens område. På dagordningen stod dels det nationella filmstödet inom unionen, dels e-bions framtid i Europa och frågan om att bilda en europeisk samarbetsorganisation för e-boiofrågor, European Digital Cinema Forum. Den digitala produktionsutvecklingen (utan celluloid) har utvecklingsmässigt kommit längre än den digitala bion (utan celluloid) som fortfarande befinner sig på experimentstadiet. Nya filmer som ”Jalla! Jalla”, ”Vingar av glas” och ”Hem ljuva hem” tillhör de tidiga i serien svenska digi-filmer som har visats.
Digi-film är billigt - 75 kronor istället för 10.000
Digi-filmer spelas in på de olika digitala filmformaten DVCAM, DigiBeta och Cine-Alta HD med inspelningskostnader, som bara är bråkdelen av de för den traditionella Super-16mm på celluloid. En entimmes DVCAM-kasett kostar t ex bara 75 kronor att spela in, medan en Super-16mm kostar ca 10 000 kronor. 58 timmar digital film kostar då 4350 kronor, när en celluloidrulle skulle kosta 580 000 kr!
|
– Avsikten med projektet är att det skall förankras hos både kommuner, skolväsende och det lokala näringslivet runt om i Sverige, säger Peter Wester, som är projektledare för e-bio Folkets Hus och Parker. I samband med Göteborgs Filmfestival i januari 2001 skedde den första offentliga premiären med den digitalt projicerade långfilmen ”Detektor”. Och i februari anordnades en e-biodag på Nya Folkan i Smedjebacken och den första digitala visningen av en svensk långfilm, nämligen ”Kattbreven”, som hade premiär.
E-bio snart här
Arbetsgruppen för e-bio med Åse Kleveland och projektledaren Lasse Svanberg menar att det bara kommer att dröja ett par år innan man kan visa digi-videos på ett antal stora biodukar, utan omvägen via celluloid. Detta skapar helt andra eftertekniska parametrar och kommer att radikalt sänka totalkostnaderna för digitalt producerad biograffilm.
- En nackdel med de digitala banden just nu är att de är mycket sköra och knappast tål upprepade snabbspolningar fram och tillbaka, på grund av sin enormt höga informations och packningstäthet. Av den anledningen måste de digitala banden så snabbt som möjligt efter inspelningen spelas över till ett stabilare videoformat. Just den processen är fortfarande väldigt kostsam, menar Lasse Svanberg.
Nya juridiska problem
Det finns en rad nya problem av juridisk natur, som dyker upp när de digitala teknikerna ska erövra filmens värld. Flera av dem är förknippade med den digitala distributionen och endast en del av dem går just nu att lösa inom ramen för de existerande upphovsrättsliga systemen. Först och främst måste man skilja mellan å ena sidan digitala kopior, som distribueras på fasta bärmedia, till exempel hårddiskar eller skrivmedia, och å den andra sidan digital distribution utan fasta bärmedia. Att genom olika typer av överföring av digitala filer ladda ner filmverk till biografen via en hårddisk är det vi kallar digital produktion. Något som alltså har visat sig vara både smidigt och billigt.
– Men ur upphovsrättslig synvinkel fullständigt vansinnigt. Åtminstone så länge man inte kan säkerställa vad som händer med filmexemplaret efter visningen, säger Charlotte Lilliestjierna Ehrén, jurist på Filmägarnas Kontrollbyrå.
- Kraven på säkerhet innebär nämligen att distributionen måste innefatta olika typer av krypteringar vid överföringen samt avancerade kopieringsskydd, vilket kommer att medföra betydligt högre kostnader. Den som ska hantera kryptering måste dessutom skaffa sig stora kunskaper på området. Den kompetensen måste morgondagens biografmaskinister besitta, samtidigt som man måste försäkra sig om att deras kunskaper inte förs vidare till obehöriga. Krypteringssäkerhet bygger ju på att så få som möjligt känner till tekniken.
Biografägare skeptiska
Även investeringen i tekniken på biograferna kräver stora ekonomiska resurser. Av den anledningen har många biografägare ställt sig skeptiska till e-biosatsningen, då de knappast själva skulle kunna betala kostnaderna. Det krävs andra intressenter, nya verksamheter och nya intäkter för att bli lönsamt. Ett sätt att genomföra teknikskiftet och samtidigt försäkra sig om att kunna erbjuda ett tilltalande innehåll, är att filmproducenterna går ihop med hårdvaruföretagen. På så sätt kan man subventionera visningstekniken gentemot biograferna.
- Hur man hanterar och löser rättighetsfrågorna på det audiovisuella området, kommer självklart att påverka de ekonomiska förutsättningarna för att driva e-bio, menar Charlotte Lilliestierna Ehrén. När e-bion blir en svensk respektive en europeisk verklighet i stor skala återstår dock att se. Många röster ger nämligen lika många skiftande svar.
- Vem som i framtiden kommer att diktera villkoren för e-biografernas verksamhet är till slut en fråga om hur billig tekniken till slut kan bli. För de som tillhandahåller innehållet, distributörer och producenter är e-bioutvecklingens säkerhet en viktig fråga att lösa. Och det kommer att ta tid innan tekniska standarder, klareringssystem och ersättningsnivåer har anpassat sig till varandra, menar Charlotte Lilliestierna avslutningsvis, som är en av dem som arbetar med e-bio-frågorna i Sverige.
E-bion till skolan
Mot den bakgrunden är det lätt att förstå varför SFI har varit så måna om att finna samarbetspartners inom både IT-sektorn och Näringsdepartementet.
Åse Kleveland anser att det är viktigt att den etablerade och genomkommersialiserade mediavärlden måste "få en match". Därför ägnar hon stor uppmärksamhet åt e-bions alternativa användningsformer, framförallt i relation till bredbandsutvecklingen. Men för den skull tror hon inte på förbud och censurering.
- Istället måste vi skaffa resurser för att förverkliga de goda historierna och projekten, som ger omfånget och bredden för kvalitetsproduktionen av svensk film. Se hur billig en högklassig filmkamera har blivit! Den kostar inte mer än en el-gitarr eller en synthesizer. För första gången i historien kan de flesta i Sverige - om de så vill - uttrycka sig i rörliga bilder. Vilken fantastisk möjlighet för nyrekryteringen av filmare!
Det är just därför, som hon också vill stärka den rörliga bildens plats i skolan.
Skapa en egen profil
- Många påverkas starkare av bildmedierna än av det skrivna ordet. Barnen måste få utveckla sin förmåga att kritiskt tolka de bilder de möter. Att kunna välja kvalitet respektive välja bort "skräpet", säger Åse Kleveland.
Det ska den vackert formade österländska bronshanden på hennes skrivbord symbolisera; att vara öppen för intryck utifrån, men samtidigt värna om det man har.
Den liknelsen får stå som symbol för hur den svenska arbetsgruppen för e-bio - med Åse Kleveland i spetsen - arbetar. Den har tagit till sig det senaste inom filmteknikens område, samtidigt som den försöker värna om SFI:s policy, se till de svenska och europeiska behoven inom film på en mer småskalig nivå och höja en röst mot den mäktiga amerikanska Hollywood jätten!
Gabriella M. Tolsén
Redaktör & Research i kunskapsnätverket Kreaprenör®