Landsbygdens lov
Carl Jan Granqvist är krögaren som gjort Grythyttan i Bergslagens avfolkningsbygd till centrum för svensk matexportindustri. Han vet att det ligger väl lagrade men trist inplastade och dåligt marknadsförda Västerbottenostar i den svenska landsbygden. Konsten är att se "tomrummen" och "göra dem magiska", som Granqvist själv lyckades med, när han skapade restauranghögskolan i Grythyttan.
- Sverige är en förrådskultur, säger Granqvist. Under korta somrar har lantbruket producerat bulkvaror. Människorna har lärt sig att äta baklänges. Det äldsta först. Det färska ska sparas tills det också blir gammalt. Av alla bönder jag intervjuat är det ingen som kan laga mat. De producerar livsmedel, men vet ingenting om ätandets njutning.
- Vad värre är: detsamma gäller livsmedelsindustrin. Västerbottenosten är en svensk läckerhet som skulle kunna säljas över världen för dyra pengar. Men ingen har försökt beskriva hur den smakar. Det måste man göra om man vill locka köpare. Ingen har gett den en attraktiv design - den säljs i en slags kondom. Och ingen har försökt ge den ett säljande namn. Varför inte "Midnattssolens ost", säger Granqvist under Almedalsveckan i Visby, där han deltog i presentationen av boken "Ett avsked till nostalgi och landsbygdsromantik" utgiven av Folkrörelserådet/Hela Sverige ska leva.
Boken ger mängder av exempel på vad som kan göras i de 225 kommuner som tappar befolkning och jobb varje år. Och det är mycket. Men, landsbygden äger sitt eget problem - därmed också dess lösning.