Nöjesbåtlivet - ett tomrum som blev magiskt för att tillmötesgå äventyrare
Staffan Tolséns utställning på Sjöhistoriska i Stockholm var en koloristisk essä i färg. |
När Fultons ångbåtar slog ut segelfartygen från transport- och cargomarknaden ansåg de flesta att seglen skulle försvinna för gott. Men pessimisterna fick fel. Seglen har kommit igen som en av Upplevelsesamhällets stora attraktioner på fritiden. Idag byggs fler segelbåtar för nöjeslystna än någonsin. Detta är historien om bruksbåtarna förvandling till lustyachter i vår föränderliga och passionerade värld
Det nuvarande Upplevelsesamhällets tidiga spår går emellertid tillbaka till två tidigare sekler, när skärgårdsbonden och fiskaren erbjöds en ny inkomstkälla - badgästen från stan! Och när badgästerna inte längre nöjde sig med enbart bad och rekreation på en och samma ort, utan på egen hand ville uppleva äventyr bland öar och skär, förändrades också kraven på båtarna.
Bruksbåten, med dess urgamla hantverksdesign skapad av skickliga konstruktörer och båtbyggare, förvandlades till lustbåt. Tulljakten modifierades till lustyacht och nya forskningsrön förändrade segelbåtens form. Allt för att tillmötesgå äventyrare, som krävde allt snabbare flytetyg för att upptäcka ett okänt örike med hjälp av vind, råolja, fotogen och bensin.
Men vägen från tunga konstruktioner till smäckra former har naturen själv alltid satt normerna för. Ingenjören skapade inte formen utan det var funktionen, som var grunden för designen. Inom denna ram är båtkonstruktören faktiskt en konstnär, som på ritbordet "skulpterar" i olika material. Sådana raffinerade båtbyggnadskonstnärer var till exempel Albert Andersson, Viktor Israelsson, Sven Abrahamsson, Erik Salander, Knut Ljungberg och Carl Schmit. Dessa och några till blev med N-terminologin en handfull framsynta upptäckare av ”ett magiskt tomrum”, nöjesbåtlivet, som har tagit ett sekel att fylla till dagens nivå.
1,3 miljoner fritidsbåtar i Sverige
Ett självporträtt av Staffan Tolsén. |
- I Upplevelsesamhällets anda var min avsikt med utställningen på Sjöhistoriska muséet att visa upp ett friare perspektiv, så att vi kan uppleva dessa tidiga konsthantverk, de vackra båtarna varav de flesta är ritade under förra seklet.
Först i Sverige med ihåliga master
Pionjären August Plym började i trädgården. Så här skrev Ny Tidning för Idrott 1899 om den största segelyacht som August Plym byggt:
”August Plyms varf Stockholms Båtbyggeriaktiebolag, till det yttre oansenligt, men för byggnadsmetoder kanske det förnämsta yachtvarfet i Norden, ligger å Liljeholmen i Mälaren. Varfet är öppet för besökande alla hvardagar och om helgdagarne till kl 12 middag. Man finner alltid en beredvillig förevisare i varfets nitiske ingeniör hr A. Plym. Yachten Allona, som under innevarande år sjösatts är en heder för ingeniör Plym, att hafva frambragt en så väl sammanfogad yacht som den ifrågavarande."
"Näthinna" - August Plym |
1904 eldhärjades varvet och man flyttade verksamheten till Neglinge i Saltsjöbaden. Tidningarna var mycket positiva till varvets produktion av yachter. Yrkeskunskapen imponerade. När Plym valde hondurasmahogny beställde han gärna mer än till själva båtbyggets åtgång. Han garderade sig för eventuella framtida reparationer och såg till att han hade samma mahognykulör i reserv. Plym var den första i Sverige som tillverkade ihåliga master.
Klädfabrikörens son och hans yachtvarvsbygge
Hugo Schubert, 90 år gammal, stod en dag på ångbåtsbryggan i Saltsjöbaden, när plötsligt en yacht gled in och lade till. Det visade sig vara hans forna representationsbåt som han egentligen hade byggt till sig själv. Han hade inte sett den sedan försäljningen 1917.
"Oljefläckar" - Hugo Schubert |
spännande arena dök upp. Enstaka nöjesbåtar under segel och motordrift.
När Schubert var 39 år fanns endast 20 motordrivna lustyachter i Stockholm och Schubert fick nya uppdrag att rita både segel och motorbåtar. Han insåg möjligheterna i detta ”tomrum” och anlade 1906 sitt eget yachtvarv i Saltsjöbaden. 1910 kostade en 15 meter lång lustyacht i furu 15.000 kronor. 1916 byggde han Marion för Torsten Kreuger och 1917 mitt under första världskrigets livsmedelsbrist i Sverige lyckades han sälja sin nybyggda 18
meter långa representationsbåt i stål för 45.000 kronor till en hugad spekulant i Blekinge. Ännu kan vi njuta av en och annan Hugo Schubertskapelse på våra vatten, både segel- och motoryachter.
Bondson byggde lilla folkbåten
"40 hk Sterling" - C.G.Pettersson |
CG Pettersson föddes 1876 på en bondgård på Ramsö i Stockholms inre skärgård. Som pojke levererade Carl-Gustaf färskmjölk med roddbåt till sommargästerna på grannöarna. Han blev Ramsö trogen hela sitt liv, men inte som lantbrukare, enligt faderns önskemål. Den lokale uppfinnaren Frans Frodés motorer intresserade honom mer än kossor och potatis.
Efter studier vid Tekniska skolan i Stockholm byggde han sin första segelkanot. 1904 fick han sitt genombrott som konstruktör då han med en egenhändigt byggd motorbåt tog en klassseger i Kiel. Några år senare öppnade han ritkontor på Liljeholmen i Stockholm under namnet Motorbåtsbyrån. Det var dock inte lyxyachterna som var Petterssons drivkraft utan den lilla båten för folket. En slank, lättdriven och därigenom ekonomisk båt blev ett begrepp, "Petterssonbåten". 7,5 meter lång, 5 hästkrafters motor och sovplats för två.
Gillade inte kemister som designers
En av Staffan´Tolséns spännande yachtskildringar av en yacht ursprungligen signerad Viktor Israelsson, kan du nu beskåda på Sjöhistoriska muséet under januari 2003. |
Ruben Östlund var autodidakt träbåtskonstruktör. Han hade inte fyllt tretton, när han 1903 byggde sin första båt, en kanot på vindskontoret på Östermalm. Dessvärre var den för stor för vindsutrymmets prång och gick inte att få ut. Den missberäkningen avskräckte dock inte Ruben.
Självstudier av bland annat publicerade ritningar på Petterssonbåtar inspirerade den blivande yachtkonstruktören. Han fick med tiden en något annorlunda uppfattning om båtars längd-, bredd- och fyllighetsförhållande än sina äldre kollegor. Han ritade allt från yachter och armébåtar till campingbåtar. Uppåt fyratusen byggen är signerade Östlund. En av dem, Ivar
Kreugers ”Svalan”, som i slutet av 1920-talet gjorde sensation genom sin snabbhet, hela 52 knop.
När plastbåtar började dyka upp på 1950-talet, var han öppen att pröva nya material, men han konstaterade samtidigt: "Nu blir kemisten båtbyggare".
Bland den nya generationens konstruktörer, som experimenterade i detta nya materials möjligheter, var Ruben Östlund dock den minst positive till att ”kemisterna” också anlitades som ”designers”:
- De vet inte vad en båt är för något och komponerar de mest svulstiga vidunder, som man knappt ser vad som är fram och bak på.
Arvet efter kronprinsens motorskörare misskött
"Drömmen" |
Gideon växte upp långt från havet på Svartå Bruk i Närke, där pappan var smed. Med mekanikerkunskaper kom han till Stockholm och blev motorskötare åt kronprins Gustav Adolf. Senare övergav han detta arbete för att studera hos Thonycroft i England. När han återvände hem med en ingenjörsexamen i bakfickan inregistrerade han 1915 firman Essingevarvet. Varvets specialitet blev från första början snabba planande motorbåtar med konverterade Fordmotorer.
Marknadsföringen bedrev Gideon och hans fru Elsa framgångsrikt på tävlingsbanorna. Elsa var Sveriges första kvinnliga racerförare på sjön. På 1970-talet kunde man komma över en fungerande Forslundsracer för några tusenlappar. Nu är de återstående exemplaren eftertraktade dyrgripar i renoverat skick. Riva-båtar i trä byggs fortfarande i Italien efter ursprungliga mallar och säkert skulle även Gideon Forslunds "bakelser" kunna matcha Europas Jetset 2003 om svensk båtindustri hade surfat på de rätta vågorna.
Välkommen hälsar Staffan Tolsén, här med hustrun Gabriella, journalist, och yngsta dottern. |
Hör gärna av dig om du vill ha ett ett porträtt av din egen båt, "det personliga porträttet".
Staffan Tolsén
Konstnär och kreaprenör