Omvärdera Intellektuella Kapitalet (IK)
"Alltför många organisationer försöker möta framtiden som anorektiker eftersom det gamla bokföringssystemet belönar anorexi och straffar kunskapsförädling. Alltså, många försöker svälta sig in i framtiden i stället för att frossa i Hjärnkraft...". Det är det värdeskapande Intellektuella Kapitalet, hävdar Leif Edvinsson, som 1998 korades till "Årets Hjärna" i världen. Här målad av Staffan Tolsén. |
Men, Rognerud missar helt den avgörande poängen med IK och gör dessutom självmål! När han nedvärderar IK, glömmer han bort att människorna köper DN för IK:s skull. Och i DN:s fall betyder IK – tills vidare i varje fall – succé och inte fiasko. Det skriver här Imi Markos, som med detta inlägg vill inleda en diskussion om det Intellektuella Kapitalets omvärdering. Du välkomnas nedan att göra ett eget inlägg, sedan Du tagit del av detta inlägg:
-------------------------
Närmare 250 000 prenumeranter väljer DN för det Intellektuella Kapital (IK), som DN-journalisterna äger, och som dagligen förvandlas till StrukturKapital (SK) i form av spännande artiklar och fotografier.
Men IK redovisas aldrig i den traditionella bokföringen, vilket Leif Edvinsson reagerar emot. Där redovisas DN:s ackumulerade fysiska kapital i form av byggnader, papperslager, distributionsapparat, datorer, kopiatorer, kameror och andra tekniska resurser samt pengar (=kontakter och värdepapper). Dessa poster gläder visserligen banker, aktieägare och investerare, men är totalt ointressanta för prenumeranterna.
Läsarna köper inte en bunt papper prydd med DN:s logo, om det saknas innehåll. Inga annonsörer vill annonsera utan redaktionellt material. Tar DN:s journalister och fotografer sina hattar och går, förlorar tidningsjätten automatiskt sitt värde.
Leif Edvinsson, som ”upptäckte” IK och 1998 korades till ”Årets hjärna” i världen för denna pionjärinsats, anser att det är dags att uppvärdera IK. Vilket är rimligt. Särskilt nu, i ett samhälle dominerat av kunskapsintensiv produktion och där de arbetsintensiva jobben försvinner mer och mer.
Missbruk av IK
Men Leif Edvinsson kräver naturligtvis att IK omvandlas till SK (= StrukturKapital). Utan denna omvandling är värdet av IK enbart hypotetiskt. Ja rent av rena bluffen. DN-journalisternas IK är till exempel värdelöst om de inte skriver artiklar, fotograferar, skapar arkiv mm. Ingen vettig människa investerar i oskrivna artiklar och otagna foton. Än mindre i redaktionellt material, som förväntas bli producerat om 4-5 år.
Men det är precis vad börsspekulanterna uppmanar till. Liksom alla börsnoterade företag, som fortlöpande friserar sin bokföring. Och inte nog med det. De lyckas dupera vanliga aktieägare att hänga med i denna kriminella spekulationsdans.
Tyvärr har Leif Edvinsson förbisett denna aspekt, d.v.s. att hans idéer om IK skulle missbrukas av skrupelfria direktörer och börshajar. Så har skett i flera USA-företag med ENRON som det kanske mest avskräckande exemplet. Och alldeles nyligen har Parmalat, den italienska mejerikoncernen i Parma, utmärkt sig genom att spekulera i förväntade resultat. Ja, vinster som kanske inträffar om tio år.
Aktieägarna har gett sitt förtroende för denna drömvinst i framtiden och giriga direktörer passar på att redan nu plocka ut bonus på vinster, som inte existerar. Företaget hamnar i likviditetskris.
Skandias bonussystem är konstruerat på liknande sätt. Att jämföra Skandia-direktörernas bonus med ishockeyproffsens astronomiska övergångssummor, höga löner och segerpremier, som Leif Edvinsson gör i DN-intervjun, haltar dock betänkligt. Det är Leifs enda blunder.
Raka puckar i idrott - omvärdering av IK
Visserligen fick Mats Sundin mycket betalt när han skrev på för ishockeylaget Toronto Maple Leaves. Han fick också pengar för förväntade insatser, men har sedan dess gjort ”avbetalningar” på löpande band. Och publiken strömmar till match efter match, där han skjuter mål och serverar målgivande passningar. Han har för länge sedan kvittat beloppet, som han fick i förskott.
Motsvarande bedrifter kan inte Jan Carend& Co i Skandia skryta med. Snarare tvärtom.
Överhuvudtaget är direktörernas insatser starkt överdrivna i västvärlden. Fråga japaner! De anser att det är företagens mellanchefer, som egentligen uträttar de avgörande insatserna. Vd-jobbet i Japan är i själva verket en rätträttplats för den duktigaste mellanchefen, som dessförinnan har ”jobbat häcken av sig”. Allt enligt den ledande amerikanske tänkaren i affärsledarskap Peter F. Drucker.
Men IK (det Intellektuella Kapitalet) kräver mer än omvandlig till SK (StrukturKapital). Det kräver också en omvärdering. För närvarande vet inte många ägare av IK när och hur de ska ta betalt. Ta ex:vis musikbranschen. Copyrightslagarna är konstruerade för gårdagens samhälle. Just nu försvaras med näbbar och klor gårdagens juridiska krumbukter i copyrightfrågor.
Musiker och textförfattare äger sitt material och får royalty för det år efter år. Till och med långt efter sin livstid. Elvis Presleys dödsbo kammar hem mer pengar 2003 än Elvis gjorde när han levde.
Mästerkockar äger däremot inte sina recept. Vem som helst kan kopiera recept utan att betala. Först när deras IK får en mer påtaglig fysisk förpackning får de betalt. Alltså, när det skrivs kokböcker, startas restauranger och görs egna TV-program.
Många anser att datorprogram ska betraktas som recept. De måste bli fria. ”Hackers” är som kockar och husmödrar. De kan kombinera och utveckla olika program på egen hand. Men just nu tillåts inte detta av Bill Gates & Co. Programmen får bara fungera ihop med bestämda system. Och endast på bestämda datorer. Som om Electrolux skulle hävda: På dessa spisar får endast lagas mat enligt franskt recept?!
Därför är det tur att Linus Thorvall finns. Han anvisar en ny väg för IK. Med hjälp av en vanlig PC skapade finländaren sin egen fria unix-version: LINUX. Som har visat sig bli ett framgångsrikt projekt utan marknadsföringsinsatser.
Gamla räknesätt möjliggör plundring
LINUX representerar bl a den fria IT-konstnärens verktyg som ger skaparen, konstruktören och andra en möjlighet till ständig utveckling av nya IT idéer och ny fri programvara.
LINUX verkar vara den utmanare, som långsiktigt kan sätta stopp för MS Windows herravälde. Man anser därför att en fullständig enhetlighet i stället skulle fördröja utvecklingen. Utvecklingen har hittills haft näring genom den otroliga mångfald av idéer och lösningar som väljer olika vägar för att komma på det effektivaste sättet till det gemensamma målet.
Männen bakom transistorn fick Nobelpriset för att Nobelkommittén betraktade transistorn som en upptäckt. Och upptäckter är fria. Som tur var klassades inte transistorn som en uppfinning. För då hade företaget bakom uppfinningen kunnat stoppa utvecklingen på 20 år, eftersom uppfinningar kan patenteras! Men inte upptäckter!!
Med andra ord; IK befinner sig i ett känsligt läge. IK och världen står inför komplicerade patent- och copyrightstrider. Ja, inför en revolutionerande omvärdering.
- Problemet ligger i definitionen av kapital och pengar, hävdar kreaprenören Kai Johansson, mannen bakom BoxResonator - ett kombinerat sök- och testinstrument, som kartlägger och förvandlar idéer till hållbara innovationer och tjänster. Man bör se det i energitermer. Kanske t.o.m. som metaforer till elläran. Ohms lag är egentligen mycket intressant att studera när man analyserar ekonomi.
Och Kai fortsätter:
- Pengar är att likna vid "bränsle". Om man avbryter en process i förtid - t ex genom en konkurs - kan inte förbrukad energi återvinnas (processen är irreversibel). Det innebär att ej bokförda tillgångarnas värde faller utanför systemet.
Mot bakgrund av DN-artikeln undrar jag vilken kunskap dagens journalister och företagsledare egentligen har i dessa för framtida företagsamhet så viktiga frågor. Vi befinner oss i ett skede, där man helt öppet och fritt kan "plundra". Och jag vågar påstå att detta i stor utsträckning orsakas av en gammaldags, 2-dimensionell redovisning av en 3-dimensionell verklighet.
Jag hälsar Dig välkommen att här fortsätta diskussionen om det Intellektuella Kapitalets omvärdering.
Imi Markos
Chefredaktör i kunskapsnätverket Kreaprenör®