Kalla och heta media

Förklaring: TV-bilden är ”slow definition”, dvs ger sparsamt med detaljer och information. Följaktligen kräver mediet aktivt deltagande, extra engagemang eller komplettering från publikens sida. Egentligen överförs inga bilder till TV-skärmen utan en massa elektroniska punkter.

Och våra kalla och kritiska ögon sammansätter dessa punkter till bilder. Det är denna omedvetna ansträngning, som gör oss utomordentligt engagerade. Och engagemang är en av viktigaste ingredienserna i Upplevelsesamhället. De andra är passion, identitet, integritet, äventyr, miljöhänsyn och hälsoaspekter (inkl utseendefixering).

Heta medier, som öronupphetsande radio och telefon, lämnar däremot inte mycket för publiken att fylla i och komplettera. Vi tror och litar på våra öron.

Televisionen, genom våra tvivlande ögon, manar emellertid till aktivitet, väcker känslor och empati. För vietnameser, Sydafrikas svarta, palestinier, albaner i Kosovo, tortyrens offer, utrotningshotade djur, Borneos och Amazonas regnskogar etcetera, etcetera

Motsvarande känslor och engagemang kunde den bokläsande kultureliten inte mobilisera mot Hitlers och Stalins skräckvälde från 30- till 50-talet. Vårt intresse för kolonialkrigen i Afrika och Asien var minimalt. Respekten för vilda djur och natur var mer eller mindre okända begrepp förr. Åtminstone utanför de invigdas krets. De heta medierna gjorde oss till den onda propagandans lättrogna offer.

Men så kom televisionens genombrott. En enda TV-bild räckte för att vända opinionen mot USAs Vietnamkrig. Saigons polischef avrättade en vietcongsoldat på öppen gata. Han riktade en pistol mot soldatens huvud och PANG! Det blev signalen till den amerikanska TV-ungdomen, som började protestera och som startade en världsomspännande rörelse mot kriget i Vietnam. De upproriska ungdomarna lyckades till sist besegra den egna armén - från hemmafronten!

TVs genombrott

Det var dock inte TV-bildens innehåll (den grymma avrättningen), som tände ungdomen utan själva mediet televisionen. Endast ett fotografi i pressen hade inte räckt. Mediet är nämligen budskapet. Eller som McLuhan uttrycker det: ”Media is the massage!” Vilket kan förtydligas så här:

Det är totalt ointressant vad den mekaniska maskinen producerar, bilar eller tuggummi. Det är maskinen i sig som förändrade vårt liv och förvandlade bondesamhället till industrisamhälle. Det är likadant med elektriciteten och elektroniken. Det är elektriciteten, framförallt genom TV, som har förändrat oss och som påbörjade vår marsch mot K- och U-samhället, vilket nu fullbordas genom datorn. TV-programmen (nyheter, dokumentärer, spelfilmer, sportsändningar och pratshower) kan eventuellt förstärka vår nya roll i denna process, men det är det nakna mediet televisionen, som har avgörande betydelse i vårt agerande.

Resultat: Den TV-fostrade individen visar en allt djupare inlevelse i människans faktiska villkor. Människorna i elektricitetsåldern är mer engagerade för varandra. Både lokalt och globalt. I hemmet och på arbetsplatsen. Överallt kräver vi respekt. Inte bara för våra åsikter och mänskliga rättigheter, utan också för våra unikiteter och avvikelser. Allt fler demonstrerar mot globaliseringens orättvisor, som drabbar de fattiga, och allt fler visar förståelse för de homosexuellas kamp.

Vi accepterar inte längre våra gamla funktioner utan vi vill spela roller med möjlighet att påverka alla processer. Helst delta i dem. En humanistisk utveckling, som McLuhan förutsåg redan i början av 60-talet.
Så här skrev han då:

”TV-barnet väntar sig engagemang i framtiden, och vill inte ha något specialiserat arbete. De längtar efter en roll och efter djupinlevelser i sin samhällsmiljö. När detta rikt mänskliga behov missförstås och får fria tyglar, kan det ta sig uttryck i förvridna former som porträtteras i West Side Story.”

Den rasistiska rivaliteten mellan vita och svarta på West Side i New York har sedan dess fått efterföljare överallt i världen – trots McLuhans varningar. Vi upplever allt fler konflikter mellan ”svartskallar” och ”skinheads” - för att nu inte tala om konflikterna mellan huliganer, veganer, husockupanter, nynazister, halvkriminella mc-gäng och samhällets ordningsmakt. Politiker och poliser står ofta handfallna eftersom de är okunniga om elektricitetens och televisionens prägling av TV-generationens psyke och attityd.

Politiker och näringslivets toppar blir också mer synliga och omdiskuterade. Finansfolket kan inte längre följa det wallenbergska mottot ”verka men inte synas”. Börsens aktörer och den växande IT-marknaden granskas fortlöpande. Naturligtvis spelar de också sina roller bland annat som förvaltare av aktieägarnas pengar och man hamnar inte sällan i kollisionskurs med de nya ”protestanterna”. De som kräver bättre jämvikt i den globala ekonomin.

Vi bevittnar ett gigantiskt skådespel med mängder av inhumana och humana inslag, även om de humana börjar väga över. I framtiden har humanismen stora chanser att erövra makten. Ja, även inom politik och näringsliv börjar man prioritera ETIK och MORAL. Länder och företag som inte viftar med HUMANISMENS flagga är chanslösa i längden. Därför talar allt fler beslutsfattare om ”teknik på människans villkor”, ”teknik som uppmuntrar och inte skrämmer”, ”att stärka, inte ersätta människor”, ”självständighet - inte byråkratisering” och ”flexibilitet inte standardisering”. "Teknik och kultur i symbos"!!

Och nu lovar äktenskapet mellan digitaltelevision och datorn, dvs känslolivets och hjärnans förening ännu mer. Vi står faktiskt inför en historisk händelse. Hittills har människan haft en stor klyfta mellan ”Den gamla känslohjärnan” (som symboliseras med hjärta i vardagslivet) och ”Den nya tänkande huvan”. Vår gamla och nya hjärna, känsla respektive intellekt, tro kontra vetande har helt enkelt legat i luven på varandra.

Nu i paradigmskiftets andra rond kör EQ (Emotional Intelligence Quota) och IQ (Intelligence Quota) fortfarande sina egna race - på skilda motorvägar. Därför kan den kollektiva televisionen fortfarande manipulera våra känslor. Tänk på Ökenkriget mot Irak och Kosovo-konflikten! Eller på USAs presidentval!!

Välja sanning

Visserligen har många människor tillgång till e-post och Internet, vars informationsutbud bättre tilltalar vår tänkande hjärna, men det är få som kan koordinera de officiella TV-versionerna (via mark- och parabolmottagning) med persondatorns breda utbud.

Paradigmskiftets tredje rond innebär däremot en revolution. Digital-TV kommer att individualisera TV-sändningarna. Människan får oändliga valmöjligheter. Hon får välja mellan flera ”sanningar” än bara en, den officiella. Från OS i Sidney fick den amerikanska TV-publiken bara se amerikanska segrar via NBCs sändningar. Och den australiensiska televisionen var lika ”enögd” när det gällde australiensiska triumfer.

SVT var bättre, men inte tillräckligt bra. Närmare 1,8 miljoner sverigebor med invandrarbakgrund ville ju se mer av sina gamla hemländernas hjältar. Men bara de som hade Digitalbox eller parabol fick se dem.

Nu förenas Digital-TV med datorn och dess Internet-utbud på bredband. Och då blir det äntligen bättre samstämmighet mellan våra känslor och tankar. Känslolivets fördjupning och hjärnans förlängning behöver inte längre ”löpa” på parallella spår. De kan i stället samköra på gemensam bana. Med andra ord, vi kan visa större respekt för individen och hennes behov (specialintressen!) i alla sammanhang. Under förutsättning att vi är bereda att kombinera känslor med tankar, dvs åstadkomma humana innovationer i framtiden, exempelvis e-bios, som Svenska Filminstitutet dirver.

Detta var den andra artikeln i vår humanteknologiska LeoNardo-serie. Den första artikeln handlade om INNOVATION och den här har alltså handlat om HUMANISM. Nästa artikel kommer att handla om KUNSKAP.

Nu vill vi ha dina kommentarer och meddela gärna samtidigt om du har lust att fortsätta vår resa in i Upplevelsesamhället.

Imi Markos
Chefredaktör i kunskapsnätverket Kreaprenör®