Innovationer som fyller Magiska Tomrum
En av universalgeniet Leonardo da Vincis (1452-1519) uppfinningar var helikoptern, som här får illustrera den första artikeln i serien om modell LeoNardo. |
från Leonardos helikopter och människans eviga dröm om att kunna flyga, till dagens rymdfärder och morgondagens ännu okända uppfinningar. Österrikaren Joseph A. Schumpeter, 1900-talets kanske främsta nationalekonom, vars teser först nu vinner terräng, ansåg att det är inte vinstmotivet utan företagens innovationer, som är expansionens verkliga orsak.
Vinsten ska hämtas från den löpande produktionen och användas som smörjmedel för det ekonomiska hjulet; det hjul som dras runt och rullas vidare på nya vägar av de produktiva kunderna och konsumenterna – och som har skapats av vinsten. Vinsten får nämligen inte vara en moralisk fråga.
Den får helt enkelt inte vara ett omdiskuterat fördelningsspörsmål. Den är inte till för belöning och bonus. Varken för kapitalägarnas risktagande eller för de anställdas arbets- och kunskapsinsats.
Vinsten är nödvändig för att täcka den risk, som följer med investeringen i innovationer. Den är ett måste för att finansiera den förnyelse, som krävs i en allt mer hårdnande konkurrens. Vinst i denna tolkning är lika med samhällsansvar, som samtidigt garanterar att både kapitalägarna och de anställda mår bra. Den ständiga förnyelsen ser automatiskt till att affärerna går runt och att alla inblandade parter har goda inkomstmöjligheter.
Kreativ förstörelse
I förnyelsen finns, enligt Schumpeter, "kreativ förstörelse", som ofta missförstås. Till exempel när elektriciteten förstörde livet för gaslampständarna eller när bilen gjorde hästdroskorna överflödiga.
Men sedan upptäckte många gaslampständare att de kunde skola om sig till elektriker och deras söner blev elektroingenjörer i en gigantisk industrigren. Många kuskar blev i sin tur chaufförer eller tog arbete i bilindustrin.
Nu är det dessa "gamla" industrier, som brottas med "kreativ förstörelse". Elektriciteten bakas fortlöpande ihop med elektroniken och olika typer av mikrovågor, bland annat laserljus. Denna mångfasetterade process har hittills bland annat förstört affären för de gamla LP-plattorna, men i gengäld skapades CD, som i sin tur satte extra fart på hela musikbranschen. Alla gamla skiv- och bandspelare har bytts till CD-spelare och alla gamla inspelningar har fortlöpande gjorts om till CD-version. CDn är en av de många innovationer, som har gjort underhållningen till en jätteaffär i den nya ekonomin. Men nu hotas även CDn av "kreativ förstörelse" - genom Internet-nedladdning av musik, CD-brännare, och DVD, som sätter igång nya svårberäkneliga processer.
Nu står vi åter vid skiljevägen. Nu försöker kreativa entreprenörer hitta alla nya "magiska tomrum", som uppstår mellan två eller flera gamla kunskapsområden, mellan olika kunskapskapital. Men vi måste ännu en gång upprepa, se upp för begreppen kunskap och kunskapskapital!
Ta i stället till dig de tankegångar, som sprids av "LeoNardisten" Ingeman Arbnor, mannen bakom KunskapsAkademien och Sveriges främsta utbildare av entreprenörer. I stället för kunskap och kunskapskapital förordar han ett mer personligt och aktivt uttryck i presens particip - "kun(d)skapande kapital"! Kunskap som skapar kunder och som får en human nytta av skapandet.
|
Vetenskap och konst
Vi fortsätter med att citera Ingeman Arbnor.
- Jag avskyr kunskap, som enbart burkas och förpackas i läroböcker utan känslor och upplevelser. Och som lärs ut i skolor, på universitet, kurser och seminarier. Denna faktaåtergivning avleder blicken från de energirika tomrum, som uppstår i gränssnittet mellan de etablerade kunskaperna.
Ta till exempel mellan IT, bioteknik, kemi och fysik med synliga resultat överallt - från läkemedel till livsmedel. Just i de tomrum, som bildas mellan välkända fenomen, mellan IT och bioteknik, dyker de dynamiska forskarna upp och skapar känsloladdade nyheter - gärna i samarbete med kreatörer/konstnärer, som kan mobilisera empati. Den digitala tekniken öppnar till exempel oanade möjligheter för nyheter. Yamahas Silent Piano är exempel en sådan hänsynsfull nyhet!
- Framförallt för folk som har aktörssynsätt. Det är de, som står för det kun(d)skapande kapitalet, betonar Ingeman Arbnor. Och märk väl, det är ofta konstnärer/artister, som bryter med det invanda perspektivet. I Upplevelsesamhället återförenas nämligen vetenskap och konst - efter långvarig skilsmässa...
Under renässansen och upplysningstiden bildade Vetenskap & Konst en helhet. Tänk på Pascal, Leonardo da Vinci, Goethe m fl. Våra svenska storheter Swedenborg, Carl von Linné, Polhem & Co var både naturvetare och humanister. 1824, då KTH grundades i Stockholm formulerades högskolans mission som "Vetenskap och konst", en deklaration som än idag pryder KTHs emblem.
I början av 1800-talet gick den tekniska och humanistiska utvecklingen ännu i takt. Konsten och konstnärerna kunde hänga med den tekniska förändringen. I mitten av 1800-talet accelererade emellertid tekniken, naturvetenskapen blev kryptisk och förbehållen specialister. Och därmed uppstod en jätteklyfta mellan teknik och humaniora.
Först 100 år senare, i slutet av 1950 skrev naturvetenskapsmannen CP Snow en debattskrift kallad "De två kulturerna" och framhöll att situationen är ohållbar. Han försökte bygga en ny bro från humaniora till teknik och talade om en tredje kultur. "Det är farligt att ha två kulturer, som inte kan eller vill kommunicera med varandra", hävdade han.
I Sverige har CP Snow fått många efterföljare; Pontus Hultén (Moderna Museets skapare), Tore Frängsmyr (redaktör för Tvärsnitt), Lars Ingelstam (tvärvetare), Stig Nilsson (förnyare av teknikspråket), Sven Fagerberg (civilingenjör/författare), Bodil Jönsson (kärnfysiker) och "Klubb Öhman", den tvärvetenskapliga diskussionsklubben, instiftad av Claes Dinkelspiel.
Vill du ha bevis på återföreningen Teknik och Konst? Se då på Swatch! Det var Swatch Groups visionära chefer som bad Memphis-konstnären Matteo Thun, Design Lab i Milano, att ge det perfekta, men tråkiga schweiziska uret ett mer levande ansikte. Och Thun i samarbete med graffitikonstnärerna Keith Haring och Sam Francis skapade de första Swatch-klockorna. Konstnärliga och datoriserade underverk i plast, som på rekordtid sopade mattan med de japanska utmanarna på marknaden Seiko och Casio.
Observera dock att utan FMS, Flexible Manufacturing System, har designsuccén inte varit möjlig. Det är tack vare FMS, som Swatch kunde erbjuda småskalighetens individuella konstverk inom storskalighetens lönsamma ram. Mitt i den löpande tillverkningen kan Swatch utan problem byta urtavlor, minut- och timvisare. formgivna av berömda konstnärer. Produktionskostnaderna är cirka 30 kronor.
Självfallet kan man tala om "kreativ förstörelse" även i detta sammanhang. De gamla urmakarna och deras finmekaniska skicklighet är inte längre lika efterfrågade - bara i lyxsammanhang.
Miraklet i Bilbao
De mest lyckade innovationerna kan emellertid undvika "kreativ förstörelse". Faktiskt! Studera till exempel hur Guggenheim Foundations eldsjälar Scott Gutterman och Thomas Kreins hittade det "magiska tomrummet" mellan gamla och nya kunskaper, mellan det fasta och rörliga kapitalet och samtidigt gav åt gamla metallarbetare nya vingar. Gutterman & Kreins frågade så här:
- Hur kan vi sätta fart på vårt döda kapital, den enorma konstsamlingen, vars största del samlar damm i våra lager? Varför inte bygga Guggenheims filialer, lika attraktiva som Frank Llyod Wrights arkitektoniska mästerverk i New York, och låta det sovande konstlagret generera pengar?
Den utslagna industristaden Bilbaos stadsfullmäktige var först med att nappa på idén. Guggenheim och de företagsamma baskerna anlitade vår tids mest spektakulära arkitekt Frank O Gehry till att rita 2000-talets museum. Resultatet blev "Miraklet i Bilbao", en magnifik fantasibyggnad, som påminner om en strandsatt oceanångare i koppar, rostfritt och titan. Och som förvandlade stålindustrins kanske mest deprimerande ort till Europas mest spännande turistattraktion, finsmakarnas Disneyland.
Under byggnadsprocessen hade Frank O Gehrys Los Angeles-stab "on-linekontakt" med Bas6kiens skickliga yrkesmän, främst inom metall, men också med andra specialister inom trä, glas och cement.
Amerikanarna arbetade med CAD-ritningar och kravspecifikationer, vilka sändes via Internet och baskerna utförde alla fantasifulla, krökta och böjda former med millimeterprecision.
Frank O. Gehry har alltså luckrat upp gränserna mellan arkitektur, byggnadskonstruktion och konst samt satt fart på ett 30-tal tynande branscher i spanska Baskien av bara farten. Numera får regionens uppmärksammade yrkesfolk beställningar från hela världen. Samtidigt kammar Bilbao och Guggenheim in dollarmiljoner på turism resp. museibesök. Guggenheim har sedan Bilbao fått flera filialer.
Kan Degerfors kopiera Bilbao?
I augusti 2001 fick den svenska orten Degerfors och dess anrika Jernverk "dödsbud" från det globala finskägda företaget Avesta Polarit. Kan den gamla stålortens fotbollsartister med landslagsvirtuosen Ralf Edström i spetsen bidra till ett liknade mirakel i Degerfors som det i Bilbao. Kanske stöttad av degerforsaren Tord Grip, assisterande tränare till den numera världsberömde fotbollstränaren och Englands nuvarande förbundskapten i fotboll Sven-Göran Eriksson. Nog har Degerfors kommunpolitiker fått något att tänka på. Vårt råd till dem är att tänka mera på Upplevelser och mindre på Industri, när vi nu går från ett Industri- till ett Upplevelsesamhälle.
Einstein, den store vetenskapsmannen, påstod alltid att alla hans teorier började som fantasibilder när han spelade fiol. Relativitetsteorin och kvantfysiken, den egentliga källan till det pågående paradigmskiftet, började alltså som ljuv och omätbar musik. Einstein påpekade ofta att fantasi är viktigare än kunskap.
Det krävs nämligen mycket fantasi för att hitta de "magiska tomrummen". Arthur Koestler, ungerskfödd ingenjör och politisk författare, som lanserade begreppet holism, skapade även termen "bisociation", dvs tvåledad association. Det är en form av fantasiladdat tankearbete, som länkar ihop två tidigare oberoende tankemönster, till skillnad från rutintänkandet som bara sker i ett led. Koestlers favoritexempel är Gutenberg: Vinpress + Myntprägling = Rörliga typer + tryckpress. Eller rättare sagt: 1+1=3! Eller 11 !!!!
Imi Markos
Chefredaktör i kunskapsnätverket Kreaprenör®