Strindberg mer aktuell än någonsin
Författaren August Strindberg har kidnappats av finkulturen, som imponeras av hans dramatik, upprörs av hans kvinnosyn och ältar hans kvinnoaffärer. Därför förleder oss finkulturen att tro att Strindbergs kvinnoskildringar i kontrast till kvinnans frigörelse i dag är det som gör hans författarskap intressant. Men just därför förstår vi egentligen inte varför Strindberg har blivit en av de mest omtalade personligheterna i vår tid. Och varför han är mer aktuell än någonsin.
Strindberg gjorde själv ett nummer av att vara ”Tjänstekvinnans son” som gav röst åt förtryckta och fattiga själar. Han föddes 1849, mitt i en av de största samhällsomvandlingarna i historien, när effekterna av maskinsamhället hade börjat visa sig med full kraft.
1824 hade den första kommersiella ångbåtsturen i Sverige genomförts från Stockholm till Köping. Och snart skulle detta revolutionera människors tillvaro. För första gången i världshistorien kunde s.k. vanligt folk börja resa och besöka andra orter. Före ångbåten hade vanligt folk fötts, levt och dött på samma plats. Under Strindbergs levnad kom sedan järnvägen, elektriciteten etcetera. Industrialiseringen förändrade samhället i grunden och utplånade det feodala jordbrukarsamhället.
Vem var Strindberg egentligen?
Strindbergs far Carl Oscar Strindberg (t.h.) var ångbåtskommissionär och ansvarig för trafiken på Mälaren och genom Göta kanal. Strindbergs faster Lisette Strindberg var gift med Samuel Owen, en skotte som kom till Sverige och som har blivit känd som Industrisamhällets fader i vårt land. Samuel Owen byggde fabriker på Kungsholmen i Stockholm, var den som tillverkade den första svenska ångbåten och arrangerade den första kommersiella ångbåtsturen.
August Strindberg var i själva verket inte bara en tjänstekvinnas son. Han växte upp i en högre ståndsfamilj, som stod i centrum för och dessutom var ledande i Sverige för den stora samhällsomvandlingen. August Strindberg, som var en konstnärssjäl, kom i konflikt med fadern, när han såg hur industrialiseringen, och som han såg det, på ett orättvist sätt ändrade maktstrukturer och drabbade många människor.
Kejsarens nya kläder
En annan skildrare av samma förhållande var den danske författaren H.C. Andersen, som 1837 hade publicerat sin saga om ”Kejsarens nya kläder”. Sagan handlar om en kejsare, som luras att låta en skräddare sy upp en ny dräkt med en magisk tråd, som inte kan ses av mindre begåvade människor. I själva verket används ingen tråd alls, så kejsaren är naken. Men eftersom ingen vill verka obegåvad, låtsas alla, inklusive kejsaren själv, att de imponeras av kejsarens nya kläder, när han skrider genom staden. Endast ett litet barn vågar säga att ”han har ju inga kläder”, men hyssjas då ner av sin mor.
Sagan handlar om hur människor anpassar sig till rådande uppfattningar hur felaktiga de än må vara, och hur nytänkare hyssjas ner. H.C. Anderson åskådliggör med sin saga vad som egentligen alltid sker under tider av förändring.
August Strindberg var en stor beundrare av H.C. Andersen och gav 1903 ut sina egna sagor. Men många andra av hans verk är också sagor om sin tid. Romanen Hemsöborna 1887 handlar om livet på Kymendö i Stockholms skärgård utanför Dalarö. Människorna som bodde på Kymendö uppfattade boken som i första hand en skildring av dem själva och deras relationer, varför Strindberg efter publiceringen inte längre var välkommen att besöka ön som han älskade. Men i själva verket är romanen en saga om hur värmlänningen och industrialisten Karlsson ”kom som ett yrväder” och revolutionerar tillvaron i det lilla skärgårdssamhället, som fram till dess har livnärt sig på jordbruk och fiske.
Arbetslinjen - dagens magiska tråd
Listan på August Strindbergs konstnärliga och journalistiska inlägg i samhällsdebatten kan göras hur lång som helst. Och att hans vassa penna irriterade och rörde om i etablissemanget är väl känt.
När Strindberg begravs 19 maj 1912 kantas gatorna av 60.000 människor. Och min fråga är – tror ni att alla dessa var innehavare av säsongskort på Dramaten?
Svaret är givetvis nej. Strindberg blev under sin levnad mycket populär bland arbetarna, och han blev en stor ikon inom fackföreningsrörelsen. Det var det arbetande folket och inte finkulturen, som följde Strindberg till den sista vilan.
Om detta fick vi ingenting veta i skolan. Men om detta borde vi tala mer, nu när maktetablissemanget åter förleder oss att tro att man har en magisk linje, Arbetslinjen, med vilken man kan skapa jobb. En magisk linje, som bara obegåvade inte ser. Tvärtom är det så att makteliten också i dag skrider fram naken på idéer, alltmedan informationstekniken och robotiseringen med full kraft nu också drabbar tjänstemännen. Nu förstår t.o.m. ett litet barn, att om bara 10 år har hälften av dagens jobb försvunnit. Ångmaskinen och industrialiseringen, vars verkningar Strindberg tidigt förutsåg, förkortade arbetstiden från 80 till 40 timmars arbetsvecka och avskaffade till sist de traditionella industrijobben. Och nu när maskinerna sköts av datorer fordras mer begåvade idéer än att människor bara ska fortsätta att jobba med sådant som maskiner och datorer gör mycket bättre. 
Arbetslinjens tid är över och ersätts med Existenslinjen, ett begrepp som lanserades i 2014 års val av det nya partiet Enhet. Den fantastiska teknikutvecklingen innebär att människor får all tid i världen att vara kreativa, ta hand om varandra och livet självt.
Med en rättvisare fördelning av teknikens landvinningar kan alla människor leva ett ännu drägligare och värdigare liv. Alla begåvade människor borde inse att det är vad August Strindbergs framtidsvisionära författarskap egentligen handlar om.
Allt går igen, sa Strindberg, såväl det onda som det goda. Och därför är han mera aktuell än någonsin.
Lars-Olof (LO) Landin
Ordförande i kunskapsalliansen Kreaprenör®